Μια συνέντευξη του Las Barricadas ,με την Αναρχική Ένωση Αφγανιστάν και Ιρά

Οι σύντροφοι του Α Las Barricadas μίλησαν με τους συντρόφους της Αναρχικής Ένωσης του Αφγανιστάν και του Ιράν. Αρχικά δημοσιεύθηκε στην Αναρχική Ένωση του Αφγανιστάν και του Ιράν απο το https://enoughisenough14.org/2018/06/15/a-las-barricadas-interview-with-the-anarchist-union-of-afghanistan-iran

 

Που μένεις? Είναι όλοι σας που ζείτε στο εξωτερικό ή κάποιοι από εσάς  ζείτε στο Αφγανιστάν και το Ιράν

Τα μέλη μας είναι περίπου τα δύο τρίτα στο Ιράν και το Αφγανιστάν και το ένα τρίτο έξω από αυτά. Περισσότερο από το ήμισυ του συνόλου των μελών είναι στο Ιράν. Τα μέλη μας στο εξωτερικό είναι κυρίως κάτοικοι της Ευρώπης, του Καναδά και των Ηνωμένων Πολιτειών και ορισμένα από αυτά τα μέλη γεννιούνται ή μεγαλώνουν σε αυτές τις χώρες. Αναφορικά με την είσοδο νέων μελών, θα πρέπει να σημειωθεί ότι η μεγάλη τους πλειοψηφία προέρχεται από το Αφγανιστάν και το Ιράν και η ένταση των νέων εισόδων επιταχύνεται ταχέως

Ποιες είναι οι χειρότερες πτυχές της πολιτικής κατάστασης στις χώρες σας

Το χειρότερο πολιτικό πρόβλημα στο Αφγανιστάν είναι ότι η κυβέρνηση είναι ένα μέσο για τις παγκόσμιες δυνάμεις. Ο αγώνας μας δεν είναι μόνο με την αφγανική κυβέρνηση και την κριτική της προσέγγισής τους, ένα βασικό πρόβλημα είναι οι μεγάλες δυνάμεις όπως οι Ηνωμένες Πολιτείες. Επειδή η αφγανική κυβέρνηση είναι στην πραγματικότητα ένα εργαλείο των Ηνωμένων Πολιτειών. Στα διεθνή ιδρύματα υπάρχουν διοικητικά τμήματα, τα καθήκοντα των οποίων είναι να ασχολούνται με θέματα αποικιοκρατίας. Οι συνέπειες αυτών των δραστηριοτήτων δεν είναι τίποτα άλλο εκτός από ακόμη πιο ακραίες καταχρήσεις εις βάρος του Αφγανιστάν. Για παράδειγμα, οι επιτροπές ανθρωπίνων δικαιωμάτων δεν κάνουν τίποτα άλλο παρά να κάνουν στατιστικά στοιχεία από βίαιες πράξεις και να μην απαιτούν ποτέ αλλαγές στις κρατικές υποθέσεις όσον αφορά τις συνθήκες ανθρωπίνων δικαιωμάτων των γυναικών και των παιδιών

Στο Ιράν, η χειρότερη πτυχή της πολιτικής κατάστασης δημιουργείται από τη βίαιη καταστολή οποιασδήποτε αντιπολίτευσης, ακόμη και πολιτικών, οικονομικών ή συνδικαλιστικών διαμαρτυριών κ.λπ., στο βαθμό που εμποδίζεται οποιαδήποτε πορεία προς τη μεταρρύθμιση. Το καθεστώς δεν δέχεται ότι είναι λάθος, ακόμη και στο περιβάλλον, όπου η διοίκηση έχει προκαλέσει ξηρασία και το θάνατο ή την ακραία απειλή της άγριας ζωής του Ιράν. Η απάντηση του Ιρανικού κράτους στην μικρότερη διαμαρτυρία στο δρόμο είναι τραυματισμοί, εκτέλεση ή μακροχρόνια φυλάκιση, σε τέτοιο βαθμό που το Ιράν κατέχει την πρώτη θέση στον κόσμο για τον αριθμό των πολιτικών κρατουμένων και την καταστολή των δημοσιογράφων, καλλιτεχνών, επιστημόνων, φοιτητών, οι καθηγητές, οι ακαδημαϊκοί, οι ακτιβιστές των γυναικών και των παιδιών, οι εργαζόμενοι, οι περιβαλλοντολόγοι, οι ακτιβιστές των ανθρωπίνων δικαιωμάτων, οι θρησκευτικές και εθνοτικές μειονότητες, οι αθεϊστές και LGBTQ + οι άλλοι . Οι αριθμοί είναι εξαιρετικά υψηλοί και αυξάνονται

Στην Ευρώπη έχουμε μια ιδέα της ζωής στις χώρες σας μέσω των ειδήσεων και στην καλύτερη περίπτωση μέσω ταινιών ή comics όπως η Persepolis. Ποιες παρανοήσεις έχουν οι Δυτικοί σχετικά με τη ζωή και την πολιτική στις χώρες σας

Μια προκαταρκτική αντίληψη που υπάρχει στη Δύση σχετικά με τις ζωές μας στο Αφγανιστάν είναι το αποικιακό βλέμμα. Για παράδειγμα, μας βλέπουν σαν Τρίτο Κόσμο και φαντάζονται ότι αξίζουμε μόνο συμπάθεια. Αυτή η εντύπωση κατέστησε δυνατή την εκκαθάριση της ενοχής τους με την οικονομική υποστήριξη που δίνουν και δεν το σκέφτονται πια. Στην πραγματικότητα, αυτές οι πράξεις είναι ένας τρόπος αυνανισμού που αυξάνουν τη δική τους αυτοεκτίμηση

Για το Ιράν, νομίζω ότι το μεγαλύτερο πρόβλημα που αντιμετωπίζουμε με τους δυτικούς ακτιβιστές είναι ο φανατισμός τους στην υπεράσπιση του Ισλάμ (την ισλαμοφοβική διατριβή που η Ισλαμική Δημοκρατία έχει καταβάλει και πληρώσει για τον εαυτό της). Επειδή στη χώρα μου ο ισλαμικός φασισμός, όπως ο ναζιστικός φασισμός στη Γερμανία, σκίασε τα πάντα και προκάλεσε φυλετικές, εθνικές και ακαδημαϊκές διακρίσεις και η απάντηση σε οποιαδήποτε διαμαρτυρία ή διαφωνία είναι ότι οι ζωές των ανθρώπων πρέπει να ληφθούν λόγω της αντίθεσής τους στο Ισλάμ. Στην πραγματικότητα, η υπεράσπιση του Ισλάμ από τους δυτικούς ακτιβιστές δεν βασίζεται στην αναγνώριση του Ισλάμ, αλλά βασίζεται στην ελευθερία της έκφρασης. Επί του παρόντος, το Ισλάμ στη σύγχρονη εποχή στη χώρα μας είναι ακριβώς όπως ο χριστιανισμός του Μεσαίωνα και υπάρχει μια πιεστική ανάγκη να μετατοπιστεί το Ισλάμ από το κέντρο της εξουσίας έως ότου μπορέσει να καθιερωθεί ένα ριζοσπαστικά ανθρώπινο και κοσμικό πολιτικό σύστημα

Πώς γίνατε αναρχικοί; Ποια είναι η πρόσβαση στις αναρχικές ιδέες

Στο Ιράν, οι παραδοσιακοί αριστεροί κομμουνιστές και σοσιαλιστές υπήρξαν ενεργοί και πασίγνωστοι εδώ και πολλά χρόνια, αλλά από τη μια πλευρά οι θεοκράτες βρίσκονται στην εξουσία και είναι γνωστοί και από την άλλη, πριν από την Ισλαμική Επανάσταση, οι εθνικιστές και οι μοναρχιστές ήταν στην εξουσία. Συνεπώς, στην πράξη εξοικειωθήκαμε με τις μεθόδους και τις συμπεριφορές αυτών των πολιτικών και διαπιστώσαμε εύκολα ότι όλοι τους αγωνίζονται για εξουσία και είναι ενάντια στον λαό. Μελετώντας την ιστορία και τη φιλοσοφία της Δύσης, γνωρίσαμε τον αναρχισμό και καταλήξαμε στο συμπέρασμα ότι στο Ιράν μια αναρχική κοινωνία είναι η ανθρώπινη εναλλακτική λύση. Επειδή δεν υπάρχει συγκέντρωση εξουσίας, εξαλείφεται η πιθανότητα διαφθοράς και αντίθεσης στον λαό. Και φυσικά, λόγω της ελπίδας μας για το μέλλον της ανθρωπότητας

Πώς επικοινωνείτε και εργάζεστε με άλλες ομάδες στις χώρες σας

Δεν μπορούμε να μιλήσουμε για επικοινωνία με τους μαχητές μας στο Ιράν για λόγους ασφαλείας, αλλά μπορώ να πω ότι τα μέλη μας, τόσο οι άνδρες όσο και οι γυναίκες, βρίσκονται σχεδόν σε κάθε μέρος του Ιράν και αυτοί οι μαχητές δραστηριοποιούνται σε όλους τους λαϊκούς αγώνες ενάντια στο ισλαμικό καθεστώς. Εν τω μεταξύ, μπορώ να αναφέρω μόνο τον Soheil Arabi, αναρχικό κρατούμενο, ο οποίος είναι ήδη γνωστός

Πώς αναλύετε τα γεγονότα της αραβικής άνοιξης.

Η αραβική άνοιξη, κατά τη γνώμη μου, ήταν μια λαϊκή επανάσταση εναντίον των ισλαμικών καθεστώτων που δεν μπόρεσαν να ικανοποιήσουν τις ανάγκες των ανθρώπων. Και αυτές οι επαναστάσεις θα πυροδοτούσαν ολόκληρη την περιοχή, αν δεν υπήρχαν οι παρεμβάσεις των δυτικών και περιφερειακών ιμπεριαλιστικών χωρών. Η επανάσταση στη Συρία έγινε ένας πόλεμος όπου Ισλαμιστές φασίστες όπως η Ισλαμική Δημοκρατία, η Τουρκία και η Σαουδική Αραβία, καθώς και οι ιμπεριαλιστές όπως οι Ηνωμένες Πολιτείες και η Ρωσία, έκαναν τέτοια κόλαση σε αυτή τη χώρα, ώστε οι άνθρωποι στην υπόλοιπη περιοχή να είναι ικανοποιημένοι με μαριονέτες και αυταρχικά κράτη. Στην μόνη χώρα όπου επιτεύχθηκε η λαϊκή επανάσταση χωρίς σχεδόν οποιαδήποτε άμεση ξένη παρέμβαση ήταν η Τυνησία, στις άλλες χώρες ήταν η ξένη παρέμβαση που προκάλεσε τη διάλυση των επαναστάσεων και με το ένα άλλο κράτος μαριονέτα θα πάρει την θέση του προηγούμενου,

Τι πιστεύετε για τον δημοκρατικό ομοσπονδιακό χαρακτήρα των Κούρδων

Κατά την άποψή μας, το σύστημα που τέθηκε σε εφαρμογή την πρώτη μέρα είναι ένας πρακτικός τρόπος να φτάσουμε σε μια αναρχική κοινωνία. Το εάν ή όχι τελικά φτάνει στον προορισμό ή όχι εξαρτάται από μια ποικιλία πραγμάτων, όπως γειτονικά φασιστικά και ισλαμικά καθεστώτα, αλλά ως μετάβαση σε μια αναρχική κοινωνία, είναι ένα ρεαλιστικό και αποδεκτό σύστημα

Καλείτε να ανατρέψετε το ιρανικό καθεστώς. Δεν φοβάσαι ότι η αποσταθεροποίηση της περιοχής θα αποτελέσει δικαιολογία για τις ΗΠΑ να επιχειρήσουν το στρατό τους όπως στο Αφγανιστάν, τη Λιβύη και τη Συρία

Η αμερικανική επέμβαβη σε άλλες χώρες δεν χρειάζεται να εξηγηθεί και αυτό το ιμπεριαλιστικό κράτος παρεμβαίνει με δύναμη σε άλλες χώρες εδώ και πολλά χρόνια. Αναφορικά με τον φόβο, πρέπει να πω ότι οι άνθρωποι που είναι αιχμάλωτοι στην κόλαση της Ισλαμικής Δημοκρατίας, τη κόλαση της φτώχειας, τη πορνεία, την περιθωριοποίηση, τη καταστροφή του περιβάλλοντος, δεν έχουν τίποτα να χάσουν και ο φόβος της Αμερικής δεν σημαίνει πολλά

Τι μπορούμε να κάνουμε από τη Δύση για να υποστηρίξουμε τους λαούς των χωρών σας

Χρειαζόμαστε δυτικούς ακτιβιστές να υποστηρίξουν πραγματικούς μαχητές και να πείτε στους ανθρώπους στις χώρες σας ότι δεν θα υπερασπίζονται συνεχώς το Ισλάμ. Επειδή τώρα πρέπει να πολεμήσουμε σε δύο μέτωπα: αφενός, αγωνιζόμαστε με την Ισλαμική Δημοκρατία και, αφετέρου, με την αντίληψη στη Δύση ότι το Ισλάμ είναι καλό και υπερασπίζεται ισλαμιστές μαχητές. Δυστυχώς, ακόμη και άνθρωποι όπως ο Noam Chomsky, επειδή το Ιράν δεν είναι πληρεξούσιος της Αμερικής, υπερασπίζονται τις πολιτικές της Ισλαμικής Δημοκρατίας, στην πραγματικότητα η ερμηνεία αυτής της συμπεριφοράς είναι ότι αυτοί οι Δυτικοί ακτιβιστές είναι πρόθυμοι να αγνοήσουν και να θυσιάσουν πραγματικούς μαχητές στο Ιράν αντιτιθέμενοι στις αμερικανικές ιμπεριαλιστικές πολιτικές

Υπάρχει κάτι άλλο που θέλετε να προσθέσετε

Τέλος, πρέπει να προστεθεί ότι ο αναρχισμός στο Ιράν έχει μεγάλο πληθυσμό και θεωρείται ισχυρός, νέα και ισχυρή δύναμη. Αυτή τη στιγμή, οι συνθήκες διαβίωσης του λαού είναι πολύ δύσκολες στο Ιράν και η ισχυρή υποστήριξη από τους αναρχικούς άλλων χωρών για τους αγώνες του λαού και των αναρχικών του Ιράν θα είναι φυσικά πολύ καλή ενθάρρυνση και ηθικό για τους μαχητές ενάντια στην Ισλαμική Δημοκρατία του Ιράν. Η αίσθηση ότι δεν είμαστε μόνοι στο Ιράν και οι αδελφοί και αδελφές μας σε άλλα μέρη του κόσμου μας υποστηρίζουν θα είναι μέρος του ηθικού μας και θα έχει θετικό αντίκτυπο στην ποιότητα των αγώνων μας. Ο διεθνής αναρχισμός, όπως επηρέασε την Ροζάβα, θα μπορούσε να κάνει το ίδιο και στο Ιράν. Οι αναρχικοί δεν αναγνωρίζουν τα σύνορα και όπου κι αν υπάρχει καταπίεση, θα την καταπολεμήσουν. Ως μικρό μέρος της αναρχικής κοινότητας στο Ιράν,

Εξακολουθήστε να ζείτε την ένωση, να ζήσετε την ελευθερία, να ζήσετε αναρχικά

ALASBARRICADAS’S INTERVJU MED DEN ANARKISTISKA UNIONEN I IRAN OCH AFGHANISTAN

Bor ni alla utanför Iran och Afghanistan eller delvis i vartdera hemlandet

Svar: – Ungefär en tredjedel av våra medlemm är bor utomlands och två tredjedelar bor i Iran och Afghanistan. De flesta av medlemmarna i utlandet, bor huvudsakligen i Europa, Kanada och USA. En del av dessa medlemmar är antingen födda eller uppvuxna i dessa länder sedan sin barndom. När det gäller rekrytering av nya medlemmar så bör noteras att en majoritet av dessa befinner sig inom landets gränser, och denna rekryteringsprocess utökas i en snabb takt

 

Vilka är de allra värsta politiska problemen i era länder

 

Svar, Iran: – De värsta politiska problemen i Iran är det brutala förtrycket mot all sorts civila, ekonomiska och fackliga protester i en utsträckning som blockerat vägen för varje reform, eftersom regimen inte erkänner att dom gör misstag. Även misskötsel av miljön på grund av dåligt ledarskap har orsakat torka och utdöende av skog och sjö i stora delar av den iranska landsbygden. Den minsta invändning mot regimen leder till att människor mördas på öppen gata eller avrättas, eller döms till långvariga fängelsestraff. Antalet avrättningar i Iran är rankad högst i världen. Antalet politiska fångar, repressionen mot journalister, konstnärer, vetenskapsmän, studenter, lärare, elever, kvinnorättsaktivister, barnarbetare, arbetare, miljöaktivister och människorättsaktivister, religiösa och etniska minoriteter, ateister, regnbågsfolket [LGBTQ] med flera ökar i fruktansvärd takt i detta land. Regimens brutala handlingar har gjort revolutionen oundviklig

 

Svar, Afghanistan: – Det värsta politiska problemet i vårt hemland Afghanistan är att vår regering blivit ett instrument för den globala världsmaktsordningen. Eftersom den afghanska regeringen är ett maktmedel i USA’s händer, kommer inte vår kamp och kritik mot denna någonvart. De internationella institutionerna här arbetar som om deras roll vore att administrera och hantera de koloniala frågorna. Konsekvenserna av deras verksamhet blir inga andra än att Afghanistan ytterligare byråkratiseras och sugs ut. Till exempel gör Kommissionen om Mänskliga Rättigheter inget annat än att räkna och ge ut statistik om våldshandlingar. De har aldrig någonsin krävt några förändringar för kvinnor och barns situation

I Europa får vi kännedom om er verksamhet genom nyheterna, eller i bästa fall genom filmer eller animationer som Persepolis
Vilka missuppfattningar finns i västvärlden om situationen i era länder

Svar, Iran: – Jag tror att det största problemet med västerländska aktivister är deras fanatism för att försvara islam. Begreppet ”islamofobi” är en propagandaprodukt av den [iranska] islamiska republiken eftersom mitt land styrs av en islamisk fascism liknande den Tyska nazi-fascismen. Här överskuggas allt av ras- etnicitets- köns- och utbildningsdiskriminering. Alla invändningar och protester tolkas som kritik mot islam, och därför straffas dessa människor med döden. Västerländska aktivisters försvar av islam bygger i själva verket inte på kunskap om islam utan bygger på yttrandefriheten, medan islams funktion i vårt land är samma som kristendomens under medeltiden. Det finns ett brådskande behov av att [denna ideologi] kastas ut från maktcentrum så att ett sekulärt politiskt system baserat på mänskliga rättigheter kan etableras

Svar-Afghanistan: – Föreställningar som finns i väst mot våra liv är av klasskaraktär. Till exempel betraktas vi som medborgare i tredje världen, och därför tycker man mest synd om oss. Denna typ av fördomar befriar er från skuld när ni stödjer oss ekonomiskt. På så sätt behöver ni inte reflektera över vår situation. Men faktum kvarstår att sådana handlingar bara tillfredsställer er själva, och blir ett sätt att bevara ert självförtroende

Hur blev ni anarkister? Vad är de anarkistiska idéerna när det gäller Iran och Afghanistan

 

Svar-Iran: – För det första arbetar den traditionella vänstern, bestående av kända kommunister och socialister som i åratal har varit aktiva i Iran. För det andra verkar de kända teokrater som nu sitter vid makten. För det tredje verkar dom nationalister och monarkister som var vid makten före den islamiska revolutionen. Så resultatet blev att vi i praktiken lärde känna dessa tre sätt och metoder. Därför insåg vi lätt att alla har gått maktens avvägar och verkat emot folkets intresse. Genom att studera västerländsk historia och filosofi bekantade vi oss med anarkismen. Så kom vi fram till att det lämpliga och humana alternativet i Iran kan vara ett anarkistiskt samhälle. Eftersom det inte finns någon maktkoncentration i detta [samhälle], elimineras möjligheterna till korruption och konfrontation med folket. Och förstås på grund av vårt hopp för en mänsklig framtid

Vilka kommunikationer har ni? Har ni relationer med andra upprorsgrupper i era länder

 

Svar-Iran: – Av säkerhetsskäl kan vi inte tala om på vilket sätt vi kommunicerar med de militanta i landet, men jag kan säga att vi är i kontakt med nästan alla likasinnade män och kvinnor i alla delar av Iran, som kämpar aktivt mot den islamiska regimen. I det här sammanhanget kan bara nämnas den kände anarkistiske fången Soheil Arabi

 

Vad är er åsikt om Kurdistans demokratiska konfederation

 

Svar: – Vår uppfattning är att det system som lanserades den första dagen där är ett praktiskt sätt att uppnå ett anarkistiskt samhälle. Men huruvida det slutliga resultatet når målet eller inte, beror på hur fascistiska regimers och islamiska grannländers närvaro i området ser ut. Men som en övergång till ett anarkistiskt samhälle är konfederationen ett för oss pragmatiskt och acceptabelt system

 

Hur analyserar ni händelserna i den arabiska våren

 

Svar: – Enligt vår mening var den arabiska våren en folklig revolution mot islamiska regimer vilka saknade förmåga att uppfylla folkets behov. Dessa revolutioner skulle kunnat utveckla sig över hela regionen om västländernas och regionens imperialistiska interventioner inte funnits. Revolutionen i Syrien förvandlades till ett krig. Å ena sidan de islamiska fascisterna i Iran, Turkiet och Saudiarabien, å andra sidan de imperialistiska länderna Förenta staterna och Ryssland, skapade ett sånt helvete, att folket i andra delar av regionen hellre nöjt sig med sina befintliga folkfientliga marionett regimer. Det enda land där den folkliga revolutionen utan direkt utländskt ingripande nästan lyckades var Tunisien. I resten av länderna orsakade de utländska interventionerna att revolutionen gick avvägar så att marionett regimerna antingen avlöste varandra, eller i värsta fall förvandlades till ett fruktansvärt inbördeskrig, som i Syrien

 

Ni försöker att störta den iranska regimen, är ni inte rädda att destabiliseringen av regionen skulle vara en ursäkt för Förenta staterna att driva sina militära styrkor på samma sätt som i Libyen, Syrien och Afghanistan

 

Svar: – USA’s inblandning i andra länder behöver ingen förevändande förklaring. De imperialistiska länderna har engagerat sig med ingripande våld i andra länders angelägenheter i åratal. Beträffande rädslan bör tilläggas, att på det sätt som iranska folket är fånga i det islamiska republikens helvete, där samhället drabbats av fattigdom, prostitution, våldtäkt och miljöförstörelse, så finns det inget mer kvar för folket att förlora. Rädslan för USA saknar därför mindre betydelse. För närvarande har de ekonomiska sanktionerna som pågått i flera år, varit riktade mot det iranska folket i huvudsak, och inte mot den islamiska republiken

 

Vad kan vi göra från västs sida för att kunna stödja folket i ert land

 

Svar: – Vi har behov av att ni västerländska aktivister stödjer de sanna kämparna och informerar era länders befolkning, och att ni inte ständigt försvarar islam. Vi slåss i själva verket på två olika fronter. Å ena sidan måste vi strida mot den islamiska republiken och å den andra bekämpa uppfattningen i väst, att islam är bra, vilket istället förstärker islamisterna. Tyvärr försvarar personligheter som Noam Chomsky den islamiska republikens politik bara för att Iran inte är Förenta staternas maktbas. Faktum är att tolkningen av ett sånt beteende från västerländska aktivister som vill protestera mot USA’s imperialistiska politik, sker på bekostnad av de verkliga kämparna i Iran

 

Vad vill ni tillägga mer

 

Svar: – Slutligen bör tilläggas att anarkismen i Iran är ung och har en kraftfull sociala grund. I denna tid, då det iranska folket lever under hårda och svåra levnadsvillkor, kommer stödet från andra länders anarkister för det iranska folkets kamp, att vara en varm och hjärtlig handling och uppmuntran till dessa anarkistiska kämpar mot den islamiska republiken. Den känslan att vi inte är ensamma i Iran och att våra syskon i andra delar av världen stödjer och står bakom oss, kommer att höja vår kampmoral, och den i sin tur kommer att ha en positiv inverkan på kampens kvalitet. På samma sätt som den internationella anarkismen påverkade Rojava [i norra Syrien] kommer den att sätta avtryck i det iranska samhället. Anarkisterna erkänner inte och legitimerar inga landsgränser, därför kämpar vi mot all sorts förtryck där sådant råder. Som en liten del av anarkismens samhällskropp i Iran uppmanar vi våra bröder och systrar att slåss sida vid sida, tillsammans i skyttevärn för frihet, och för befrielse från en av de smutsigaste och blodtörstigaste befintliga staterna i världen

Leve enigheten
Länge leve friheten
Leve anarki
Anarkistiska unionen i Iran och Afghanistan 2018-06-01

Sobre la Unión Anarquista de Afganistán e Irán

Anunciando la formación de la Unión Anarquista de Afganistán e Irán

Esta unión es un acuerdo libre y voluntario, y cada indivídualidad o grupo continuará  su labor independientemente de estar vinculado a la Unión.En la Unión tienen cabida todas las tendencias anarquistas, excepto las religiosas, pacifistas y los llamados anarco-capitalistas

Todas las personas y grupos deben suscribir cualquer llamado o anuncio a nombre de la Unión. Si un acuerdo colectivo no se alcanza, cada individuo o grupo puede firmarlo independientemente con su nombre o grupo


Al comienzo de la constitución de la Unión, el mayor nivel de cooperación será a través de la firma conjunta de documentos como Unión de Anarquistas. A lo largo del tiempo, con más familiaridad entre individuos y grupos, existe la posibilidad de expandir el nivel de cooperación

La Unión Anarquista de Afganistán e Irán incluye actualmente los siguientes grupos anarquistas

El Colectivo de la Era Anarquista (comunidad de anarquistas de Irán y Afganistán dentro y fuera de sus paises)

Grupo Anarquista “Aleyh” (situado en Afganistán)

Frente Revolucionario Anarquista Radical (presente en Irán)

PS: La posibilidad de unión de nuevas personas y grupos de anarquistas será permanente

[Versión original publicada en inglés en http://asranarshism.com/1397/02/30/anarchist-96. Traducido al castellano por la Redacción de El Libertario.]

Entrevista a  integrante de la U.A.A.I

– ¿Dónde vives? ¿Viven en el extranjero o viven algunos de ustedes en Afganistán e Irán?° Nuestros miembros son aproximadamente dos tercios en Irán y Afganistán y un tercio fuera de ellos. Más de la mitad de la membresía total está en Irán. Nuestra membresía en el extranjero reside principalmente en Europa, Canadá y los Estados Unidos, y algunos de estos miembros nacen o crecieron en estos países. En el caso de reclutar nuevos miembros, se debe tener en cuenta que la gran mayoría de ellos provienen de Afganistán e Irán, y el proceso de reclutamiento se está acelerando rápidamente

 ¿Cuáles son los peores aspectos de la situación política en sus países

° El peor problema político en Afganistán es que el gobierno es un instrumento para las potencias mundiales. Nuestra lucha no es solo frente al gobierno afgano y las críticas a su enfoque, un problema fundamental son las grandes potencias como Estados Unidos. Porque el gobierno afgano es en realidad una herramienta de los Estados Unidos. Las instituciones internacionales tienen aquí departamentos administrativos cuya función es tratar asuntos coloniales. Las consecuencias de tales actividades no son otra cosa que los abusos más radicales contra la gente de Afganistán. Por ejemplo, las comisiones de derechos humanos no hacen otra cosa que elaborar estadísticas de actos violentos y nunca demandan cambios en los asuntos del estado con respecto a las condiciones de derechos humanos de mujeres y niños

En Irán, el peor aspecto de la situación política es creado por la represión violenta de cualquier oposición, incluso protestas civiles, económicas o sindicales, etc. en la medida en que cualquier camino a la reforma se bloquea. El régimen no acepta que algo esté mal, incluso en el medio ambiente, donde la administración ha causado sequía y la muerte en vastas extensiones de la vida silvestre de Irán. La respuesta a la protesta más pequeña en la calle es la agresión física, la ejecución o el encarcelamiento a largo plazo, tanto que Irán ocupa el primer lugar en el mundo por el número de presos políticos y la represión de periodistas, artistas, científicos, estudiantes, maestros, académicos, mujeres y activistas por los derechos de la infancia, trabajadores, ecologistas, activistas de los derechos humanos, minorías religiosas y étnicas, ateos y personas LGBTQ. El comportamiento brutal del régimen ha hecho inevitable la revolución

 En Europa tenemos una vaga idea de la vida en sus países a través de las noticias en los medios masivos y, en el mejor de los casos, a través de películas o cómics como “Persépolis”. ¿Qué conceptos erróneos tienen los occidentales sobre la vida y la política en sus países

° Una preconcepción que existe en Occidente sobre nuestras vidas en Afganistán es la mirada colonial. Por ejemplo, nos ven en el Tercer Mundo e imaginan que solo merecemos simpatía. Esta impresión ha hecho posible limpiar sus conciencias culpables con el apoyo financiero que dan a la supuesta ayuda humanitaria, y no pensar más en ello. De hecho, estos actos son una manera masturbatoria que aumentan su propia autoestima

Para Irán, creo que el mayor problema que tenemos con los activistas occidentales es su acrítica defensa del Islam (aceptando la tesis del enemigo islamofóbico que la República Islámica ha creado y ausoiciado). Porque en mi país el fascismo islámico, como el fascismo nazi en Alemania, ensombreció todo y causó discriminación racial, étnica y académica, y la respuesta a cualquier protesta o desacuerdo es que las vidas de las personas deberían tomarse debido a su oposición al Islam. En realidad, la defensa del Islam por parte de los activistas occidentales no se basa en el reconocimiento del Islam, sino que se basa en la libertad de expresión. En la actualidad, el Islam en la época moderna en nuestro país es precisamente como el cristianismo en la Edad Media, y existe una necesidad apremiante de desplazar al Islam del centro del poder hasta que se pueda establecer un sistema radicalmente humano y secular-político

 ¿Cómo te volviste anarquista? ¿Qué acceso hay a las ideas anarquistas

° En Irán, los comunistas y socialistas de izquierda tradicionales han sido activos y conocidos durante muchos años, y sin embargo, por un lado, los teócratas están en el poder y son bien conocidos, y por otro lado, antes de la Revolución Islámica, los nacionalistas y los monárquicos elercieron el poder. En consecuencia, en la práctica, nos familiarizamos con los métodos y comportamientos de estas políticas, y nos dimos cuenta fácilmente de que todos ellos luchan por el poder y están en contra de la gente. Al estudiar la historia y la filosofía occidental, nos familiarizamos con el anarquismo y concluimos que en Irán una sociedad anarquista es la alternativa humana. Como no hay concentración de poder, se elimina la posibilidad de corromper y oponerse a las personas. Y, por supuesto, debido a nuestras esperanzas para el futuro de la humanidad

 ¿Cómo se comunican y trabajan con los grupos activos en sus países

° No podemos hablar de comunicación con nuestros militantes dentro de Irán por razones de seguridad, pero puedo decir que nuestros miembros, tanto hombres como mujeres, están en casi todas partes de Irán y estos militantes están activos en todas las luchas populares contra el régimen islámico. Mientras tanto, solo puedo mencionar a Soheil Arabi, prisionero anarquista, que ya es conocido

 ¿Cómo analizas los eventos de la Primavera Árabe

° La Primavera Árabe, en mi opinión, fue una revolución popular contra los regímenes islámicos que no podían satisfacer las necesidades del pueblo. Y estas revoluciones se habrían producido en toda la región si no fuera por las intervenciones de los países imperialistas occidentales y regionales. La revolución en Siria se convirtió en una guerra donde los fascistas islámicos como la República Islámica de Irán, Turquía y Arabia Saudita, así como los imperialistas como Estados Unidos y Rusia, hicieron un infierno en este país para que la gente en el resto de la región se mantuviese resignada con títeres y estados autoritarios. El único país donde se logró la revolución popular con muy poca intervención extranjera directa fue Túnez, en los otros países fue la intervención extranjera la que disolvió las revoluciones y otro estado títere tomaría el lugar del anterior o, en el peor, se convertiría en un terrible guerra civil como el caso de Siria

 ¿Qué piensas del confederalismo democrático de los kurdos

° Desde nuestro punto de vista, el sistema que han establecido desde el primer día es una forma de práctica para llegar a una sociedad anarquista. Si finalmente llega o no al destino depende de una variedad de cosas, como los regímenes islámicos y fascistas vecinos, pero como una transición a una sociedad anarquista, es un sistema pragmático y aceptable para nosotros

 Ustedes llaman a derrocar al régimen iraní. ¿No temen que la desestabilización del área sea una excusa para que Estados Unidos opere sus fuerzas militares allí, como en Afganistán, Libia y Siria

° La participación de los Estados Unidos en otros países no tiene que explicarse por tal razón, pues ese estado imperialista ha estado interviniendo con la fuerza en otros países durante muchos años con cualquier pretexto. Si respecto a Irán se tiene ese temor, las personas que están cautivas en el infierno de la República Islámica, el infierno de la pobreza, la prostitución, la beligerancia, la destrucción del medio ambiente, no tienen nada que perder, y el miedo a la intervención de Estados Unidos no significa mucho frente a la realidad que padecen

 ¿Qué podemos hacer desde Occidente para apoyar a las personas de sus países

° Necesitamos que los activistas occidentales apoyen a los militantes reales, y decirle a las personas en sus países que no se trata de defender acríticamente al Islam. Porque ahora tenemos que luchar en dos frentes: por un lado, luchamos contra la República Islámica, y por otro lado, con la percepción en Occidente de que el Islam es positivo y vale defender a quienes conbateb por su causa. Desafortunadamente incluso gente como Noam Chomsky, por la razón de que Irán no es el representante de Estados Unidos, defiende las políticas de la República Islámica, de hecho la interpretación de este comportamiento es que estos activistas occidentales están dispuestos a ignorar y sacrificar a los militantes reales en Irán por el precio de oponerse a las políticas imperialistas americanas

 ¿Hay algo más que quieras agregar

° Finalmente, se debe agregar que el anarquismo dentro de Irán tiene una gran simpatía y se considera una fuerza fuerte, joven y poderosa. En este momento, las condiciones de vida de la gente son muy difíciles en Irán y el fuerte apoyo de los anarquistas de otros países para las luchas del pueblo y los anarquistas de Irán será, naturalmente, muy buen aliento moral para los militantes contra la República Islámica de Irán. La sensación de que no estamos solos en Irán y que nuestros hermanos y hermanas en otras partes del mundo nos apoyan será parte de nuestra fortaleza moral y tendrá un impacto positivo en la calidad de nuestras luchas. El anarquismo internacional, como ha influido en Rojava, podría hacer lo mismo en Irán. Los anarquistas no reconocen fronteras y, donde sea que haya opresión, lucharán contra ella. Como una pequeña parte de la comunidad anarquista en Irán, invitamos a nuestras hermanas y hermanos a luchar en la trinchera de la libertad y la liberación en contra de uno de los estados más corruptos y sedientos de sangre en existencia

¡Larga vida a la Unión, viva la libertad, viva la anarquía

Entrevista a la Unión Anarquista de Afganistán e Irán

Hace unas semanas un grupo de anarquistas de Irán y Afganistán se puso en contacto con esta página web para que ayudáramos a difundir informaciones de esas regiones y sus luchas. Dado nuestro absoluto desconocimiento sobre el estado del anarquismo en sus países y la poca información que disponíamos, prácticamente dos artículos en inglés de su página web, decidimos que era preferible realizar una entrevista para intentar despejar las dudas que nos asaltaron

La Unión Anarquista de Afganistán e Irán se presentó sucintamente en mayo de este año como una federación de tres grupos (con presencia en Irán, Afganistán y el extranjero) e individualidades. A los pocos días hizo una invitación a coordinarse y cooperar para derrocar a la República Islámica mediante una revolución. Conviene recordar que en enero de este año hubo en Irán una oleada de protestas que se iniciaron denunciando el alto desempleo y la inflacción. Las manifestaciones se convirtieron en disturbios que se saldaron con 25 muertos y 400 detenidos (según HispanTV, medio dependiente del gobierno iraní). Con estos hechos recientes, la Unión Anarquista, que afirma inspirarse en la España de 1936, sostiene que

[…] es posible crear una red de luchas compuestas por LGBTQ +, feministas, estudiantes, republicanos/as, socialistas, mujeres, agricultores/as y trabajadores/as, así como otros movimientos radicales y progresistas que son pragmáticos y luchan en la esfera política de Irán con el objetivo de derrocar a la República Islámica, o al menos coordinar la lucha de los anarquistas y otros militantes para derrocar a la República Islámica de Irán y hacer más efectivas las luchas de todos los militantes

Imagen de las protestas de enero de 2018

Más información hay sobre el preso anarquista Soheil Arabi. Según Amnistía Internacional fue condenado a muerte en 2014 por insultar al Líder Supremo en Facebook. A pesar de que The Guardian informó siguiendo fuentes del gobierno iraní de que su condena fue conmutada por dos años de estudios religiosos debido a la presión internacional, todo parece indicar que continúa en la cárcel a la espera de un nuevo juicio. Las duras condiciones que comparte con otros presos políticos han sido denunciadas por su madre y su mujer y le han llevado a ponerse en varias ocasiones en huelga de hambre y huelga de hambre y sed

Esto es todo lo que os podemos decir. Reproducimos la entrevista para que saquéis vuestras propias conclusiones. Si les queréis seguir en redes sociales, al final de todos los artículos de su web hacen una extensa relación de cuentas de Facebook, Instagram y Twitter

Madre de Soheil Arabi (en el centro) con otras dos manifestastes protestando delante de la prisión de Evin. @HoAbedini (National Council of Resistance of Iran)

¿Vivís en Irán y Afganistán o en el extranjero

Nuestros miembros están aproximadamente dos tercios en Irán y Afganistán y un tercio fuera. Más de la mitad del total está en Irán. De los países del extranjero reside principalmente en Europa, Canadá y los Estados Unidos, y algunos de estos miembros nacieron o crecieron en estos países. Sobre el reclutamiento de nuevos miembros, debemos remarcar que la gran mayoría de ellos están en Afganistán e Irán, y el proceso de reclutamiento se está acelerando rápidamente

¿Cuáles son los peores aspectos de la situación política de vuestros países

En Irán, el peor aspecto de la situación política es creado por la represión violenta de cualquier oposición, incluso a protestas civiles, económicas, sindicales, etc. de forma que se bloquea cualquier camino reformista. El régimen no acepta que esté equivocado, incluso en cuestión del medio ambiente, donde la administración ha causado sequía y la muerte de vastas extensiones de vida silvestre de Irán. La respuesta a la más pequñea protesta en la calle son palizas, encarcelamiento a largo plazo o la ejecución, tanto que Irán ocupa el primer lugar en el mundo por el número de presos/as políticos/as y la represión de periodistas, artistas, científicos/as, estudiantes, docentes, académicos/as, mujeres y activistas por los derechos de la infancia, trabajadores/as, ecologistas, activistas de los derechos humanos, minorías religiosas y étnicas, ateos/as y personas LGBTQ + en Irán son terriblemente altas y van en aumento. El brutal proceder del régimen ha hecho que la revolución sea inevitable

Sección de Afganistán: El peor problema político en nuestro país es que el gobierno es un instrumento de las potencias mundiales. Nuestra lucha no es solo contra el gobierno afgano y no nos limitamos a criticar su enfoque, y un problema fundamental son las grandes potencias como Estados Unidos, porque el gobierno afgano es en realidad una su herramienta. Aquí las instituciones internacionales tienen departamentos administrativos cuya función es manejar los asuntos coloniales. Las consecuencias de tales actividades no son otras que más abusos y más gravesn. Por ejemplo, las comisiones de derechos humanos no hacen otra cosa que realizar estadísticas de actos violentos, pero nunca exigen cambios en las políticas del estado en cuato a condiciones de los derechos humanos de las mujeres y la infancia

En Europa la idea que tenemos sobre la vida en vuestros países la hemos construído a través de los medios de comunicación. En el mejor de los casos, de películas o cómics como Persépolis. ¿Qué prejuicios erróneos tenemos en occidente sobre la vida y la política en vuestros países

Creo que la mayor discrepancia que tenemos con el activismo occidental es su fanatismo en la defensa del Islam (sosteniendo la tesis de la islamofobia que la República Islámica ha construido y pagado para sí misma). Porque en mi país el fascismo islámico, como el fascismo nazi en Alemania, lo ensombrece todo y causa discriminación racial, étnica y académica, y la respuesta a cualquier protesta o desacuerdo es que las hay que acabar con la vida de esas personas por su oposición al Islam. En realidad, la defensa del Islam por parte de los activistas occidentales no se basa en una valoración positiva del islamismo, sino que se basa en la libertad de expresión. En la actualidad, el Islam actual en nuestro país es exactamente igual que el cristianismo en la Edad Media, y existe una necesidad apremiante de desplazar rápidamente al Islam del centro del poder hasta que se pueda establecer un sistema radicalmente humano y político laico

Sección de Afganistán: Un prejuicio que existe en Occidente sobre nuestras vidas es la mirada colonial. Por ejemplo, nos ven en el Tercer Mundo e imaginan que solo merecemos simpatía. Esta impresión ha hecho posible limpiar sus conciencias culpables con el apoyo financiero que dan, y no pensar más en ello. De hecho, estos actos son una manera masturbatoria de elevar su propia autoestima

 ¿Cómo os hicisteis anarquistas? ¿Qué acceso hay a las ideas anarquistas en Irán y Afganistán

En Irán, comunistas y socialistas de izquierda han estado en activo y han sido conocidos durante muchos años, y sin embargo, por una parte los teócratas están en el poder, y por otro, previamente a la Revolución Islámica, el poder lo detentaban nacionalistas y monárquicos. En consecuencia, nos familiarizamos mediante la práctica con los métodos y comportamientos de estas corrientes políticas, y rapidamente nos dimos cuenta de que todas ellas luchan por el poder y están en contra de la gente. Al estudiar la historia y la filosofía occidental, nos familiarizamos con el anarquismo y llegamos a la conclusión de que para Irán la alternativa humana es una sociedad anarquista. Como no hay concentración de poder, se elimina la posibilidad de corromper y oponerse a las personas. Y, por supuesto, por nuestra esperanza en el el futuro de la humanidad

¿Con qué otros/as rebeldes de vuestros países os relacionais

Por razones de seguridad no podemos hablar de las actividades de nuestros militantes dentro de Irán, pero puedo decir que nuestros miembros, tanto hombres como mujeres, están en casi todas partes de Irán y son militantes activos/as en todas las luchas populares contra el régimen islámico. Mientras tanto, solo puedo mencionar a Soheil Arabi, preso anarquista, que es sobradamente conocido

¿Qué os parece el confederalismo democrático propuesto desde el Kurdistán

En nuestra opinión, el sistema que se puso en práctica puede ser una forma de alcanzar a una sociedad anarquista. Si finalmente llega o no al destino dependerá de una variedad de cosas, como los regímenes fascistas y islámicos vecinos, pero como una transición a una sociedad anarquista, nos parece un sistema pragmático y aceptable

¿Cómo analizais los eventos de la Primavera Árabe

La Primavera Árabe, en mi opinión, fue una revolución popular contra los regímenes islámicos que no podían satisfacer las necesidades del pueblo. Y estas revoluciones se habrían extendido por toda la región si no hubiera sido por las intervenciones de los países imperialistas occidentales y de la región. La revolución en Siria se convirtió en una guerra donde fascistas islámicos como la República Islámica, Turquía y Arabia Saudita, así como imperialistas como Estados Unidos y Rusia, hicieron tal infierno de este país que el resto de la gente de la región se conformó con títeres y estados autoritarios. El único país donde se logró la revolución popular sin prácticamente intervención extranjera directa fue Túnez, en los otros países fue la intervención extranjera la que disolvió las revoluciones y otro estado títere tomaró el lugar del anterior o, como en el caso de Siria, la revolución se convirtió en un terrible guerra civil

Protesta en apoyo a Soheil Arabi delante del Parlamento de Irán.National Council of Resistance of Iran

Llamáis a derrocar al régimen iraní. ¿No teméis que la desestabilización del área sea una excusa para que Estados Unidos opere en ellos? Ahí están los ejemplos de Libia, Siria, Afganistán

No hace falta explicar la participación estadounidense en otros países, este estado imperialista lleva interviniendo mediante la fuerza en otros países desde hace muchos años. Sobre el miedo, tengo que decir que las personas que están cautivas en el infierno de la República Islámica, el infierno de la pobreza, la prostitución, la guerra, la destrucción del medio ambiente,… no tienen nada que perder, y el miedo a Estados Unidos no significa gran cosa

¿Qué podemos hacer desde Occidente para apoyar a la gente de vuestros países

Necesitamos que los activistas occidentales apoyeis a los militantes reales, y que les digais a las personas de vuestors países que no defiendan constantemente el Islam. Porque ahora tenemos que luchar en dos frentes: por un lado, luchamos contra la República Islámica, y por otro lado, contra la percepción en Occidente de que el Islam es bueno y quienes defienden a los combatientes islámicos. Desafortunadamente incluso gente como Noam Chomsky, dado que Irán no es un agente de los Estados Unidos, defiende las políticas de la República Islámica. De hecho, la interpretación de este comportamiento es que estos activistas occidentales están dispuestos a ignorar y sacrificar a los militantes reales en Irán por el precio de oponerse a las políticas imperialistas americanas

Para finalizar, podéis agregar lo que queráis

Para finalizar debemos agregar que el anarquismo dentro de Irán tiene una gran cantidad de adherentes y se considera una fuerza joven y poderosa. En este momento, las condiciones de vida de la gente son muy difíciles en Irán y el fuerte apoyo de los anarquistas de otros países para las luchas del pueblo y los anarquistas de Irán será, naturalmente, un gran aliento aliento y subirá la moral de quienes militan contra la República Islámica de Irán. La sensación de que no estamos solos en Irán y que nuestros hermanos y hermanas en otras partes del mundo nos apoyan será parte de nuestra moral y tendrá un impacto positivo en la calidad de nuestras luchas. El anarquismo internacional, como ha influido en Rojava, podría hacer lo mismo en Irán. Los anarquistas no reconocen fronteras y, donde sea que haya opresión, lucharán contra ella. Como una pequeña parte de la comunidad anarquista en Irán, invitamos a nuestras hermanas y hermanos a luchar en una trinchera e involucrarse por la libertad en contra de uno de los estados más corruptos y sedientos de sangre de la actualidad

¡Viva la unión! ¡Viva la libertad! ¡Viva la anarquía!

Unión Anarquista de Afganistán e Irán, 1 de junio de 2018

Alasbarricadas interview with the Anarchist Union of Afghanistan and Iran

Q1. Where do you live? Are all of you living abroad or do some of you live in Afghanistan and Iran

A. Our members are about two-thirds in Iran and Afghanistan and one-third outside of them. More than half of the total membership is in Iran. Our membership abroad are mainly residents in Europe, Canada and the United States, and some of these members are born or raised in these countries. In the case of recruiting new members, it should be noted that the vast majority of them are from inside Afghanistan and Iran, and the recruitment process is accelerating rapidly

Q2. What are the worst aspects of the political situation in your countries

A. The worst political problem in Afghanistan is that the government is an instrument for world powers. Our struggle is not only with the Afghan government and criticism of their approach, and a fundamental problem is the great powers like the United States. Because the Afghan government is actually a tool of the United States. International institutions here have administrative departments whose function is to deal with colonial matters. The consequences of such activities is nothing except even more radical abuses of Afghanistan. For example, human rights commissions do not do anything other than make statistics from violent acts and never demand changes to state affairs regarding the human rights conditions of women and children

In Iran, the worst aspect of the political situation is created by the violent repression of any opposition, even civil, economic, or trade-union styled protests etc. to the extent that any path to reform is blocked. The regime does not accept that it is wrong, even in the environment, where the administration has caused drought and the death of vast swathes of Iran’s wildlife. The response to the the smallest protest on the street is injury, execution or long-term imprisonment, so much so that Iran is ranked first in the world for the number of political prisoners, and the repression of journalists, artists, scientists, students, teachers, academics, women & children’s rights activists, workers, environmentalists, human rights activists, religious and ethnic minorities, atheists, and LGBTQ+ people others in Iran is awfully high and rising. The brutal behaviour of the regime has made revolution inevitable

Q3. In Europe we have an idea of life in your countries through the new and in the best case through movies or comics like Persepolis. What misconceptions do Westerners have about life and politics in your countries

A. A preconception that exists in West about our lives in Afghanistan is the colonial gaze. For example, they see us in the Third World and imagine that we are only deserving of sympathy. This impression has made possible to clear their guilty consciences with financial support that they give, and not think about it anymore. In fact, these acts are a masturbatory way that they raise their own self-esteem

For Iran, I think the biggest problem we have with Western activists is their fanaticism in defending Islam (the Islamophobic thesis that the Islamic Republic has made and paid for itself). Because in my country Islamic fascism, like Nazi fascism in Germany, shadowed everything and caused racial, ethnic gender, and academic discrimination, and the response to any protest or disagreement is that people’s lives should be taken because of their opposition to Islam. In reality, the defense of Islam by Western activists is not based on the recognition of Islam, but is based on freedom of expression. At present, Islam in modern time in our country is precisely like Christianity in the Middle Ages, and there is a pressing need to shift Islam from the centre of power until a radically-humane and secular-political system can be established

Q4. How did you become anarchists? What access is there to anarchist ideas

A. In Iran, the traditional left communists and socialists has been active and well-known for many years, and yet on one hand theocrats are in power and well-known, and on the other hand, before the Islamic Revolution, nationalists and monarchists were in power. Consequently, in practice, we became familiar with the methods and behaviours of these politics, and we easily realized that all of them strive for power and are against the people. By studying Western history and philosophy, we became familiar with anarchism, and concluded that in Iran an anarchist society is the and humane alternative. Because there is no concentration of power, the possibility of corrupting and opposing the people is eliminated. And of course, because of our hope for the future of humanity

Q5. How do you communicate and do you work with other groups in your countries

A. We cannot talk about communication with our militants inside Iran for security reasons, but I can say that our members, both men and women, are in almost every part of Iran and these militants are active in all popular struggles against the Islamic regime. In the meantime, I can only mention Soheil Arabi, anarchist prisoner, who is already well-known

Q6. How do you analyze the events of the Arab spring

A. The Arab Spring, in my opinion, was a popular revolution against Islamic regimes that were unable of meeting the people’s needs. And these revolutions would have sparked the entire region if not for the interventions of Western and regional imperialist countries. The revolution in Syria became a war where Islamic fascists like the Islamic Republic, Turkey and Saudi Arabia, as well as imperialists such as the United States and Russia, made such hell in this country that the people in the rest of the region would be satisfied with puppet and authoritarian states. The only country where the popular revolution was achieved with almost any direct foreign intervention was Tunisia, in the other countries it was foreign intervention that caused the revolutions to dissolve and another puppet state would take the previous one’s place, or at worst would become a terrible civil war like Syria’s case

Q7. What do you think of the democratic con federalism of the Kurds

A. In our view, the system that was in place on the first day is a practice way to reach an anarchist society. Whether or not it ultimately reaches the destination or not depends on a variety of things, such as neighbouring fascist and Islamic regimes, but as a transition to an anarchist society, it is a pragmatic and acceptable system to us

Q8. You call to overthrow the Iranian regime. Are you not afraid that destabilizing the area will be an excuse to US to operate their military there like in Afghanistan, Libya, and Syria

A. American involvement in other countries does not have to be explained, and this imperialist state has been intervening with force in other countries for many years. In the case of fear, I have to say that the people who are captive in the hell of the Islamic Republic, the hell of poverty, prostitution, belligerence, destruction of the environment, have nothing to lose, and the fear of America does not mean much

Q9. What can we do from the West to support the people of your countries

A. We need you Western activists to support real militants, and tell people in your countries not to constantly defend Islam. Because we now have to fight on two fronts: on the one hand, we fight the Islamic Republic, and on the other hand, with the perception in the West that Islam is good and defending Islamic fighters. Unfortunately even people like Noam Chomsky, for the reason that Iran is not America’s proxy, defend policies of the Islamic Republic, in fact the interpretation of this behaviour is that these Western activists are willing to ignore and sacrifice actual militants in Iran for the price of opposing American imperialist policies

Q10. Is there anything else you’d like to add

A. Finally, it should be added that anarchism inside Iran has a large population and is considered a strong, young and powerful force. Right now, the living conditions of the people are very difficult in Iran and strong support from anarchists of other countries for the struggles of the people and anarchists of Iran will naturally be very good encouragement and morale for the militants against the Islamic Republic of Iran. The feeling that we are not alone in Iran and our brothers and sisters in other parts of the world support us will be part of our morale and will have a positive impact on the quality of our struggles. International anarchism, as it has influenced Rojava, could do the same in Iran. Anarchists do not recognize borders and wherever there is oppression they will fight it. As a small part of the anarchist community in Iran, we invite our sisters and brothers to fight in a trench and shower for freedom and liberation against one of the most corrupt and bloodthirsty states in existence

Long live the union, long live freedom, long live anarchy

Anarchist Union of Afghanistan and Iran, June 1 2018

 

Find the interview’s website at http://alasbarricadas.org

This is an invitation to coordinate and cooperate towards revolution and the overthrow of the Islamic Republic

Anarchists in Iran can also use the experience of anarchist struggle with authoritarian socialists and Republicans in the Spanish civil war as a campaign plan, while keeping in mind the specific circumstances of Iran and its active political forces, to coordinate the struggle

Another example that can be looked to is the popular democratic community of Rojava, which has been able to fight various political trends from all over the world to defend itself

It is possible to create a network of struggles consisting of LGBTQ+, feminists, students, Republicans, socialists, women, farmers, and workers as well as other radical and progressive movements that are pragmatic and struggling in the political sphere of Iran with the aim of overthrowing the Islamic Republic—or at least coordinate the struggle of anarchists and other militants to overthrow the Islamic Republic of Iran to make the struggles of all militants more effective

Coordinating, in certain circumstances, with other political tendencies is not contradictory with anarchist principles or thought and does not mean becoming members of any government or party. Of course this suggestion does not mean that anarchists set aside their principles or ideals, censor themselves, or accept some of these tendencies that are historically and intellectually against anarchism

From the anarchist point of view, the foundations of this alliance are based on the simple principle that all anarchist goals and ideals will not be achieved simultaneously in one stage. As a result, a desirable anarchist society needs to go a long way, and it is necessary educate more and more people about anarchist unions and networks and bring them in

Therefore, initial steps have been taken to create an alliance between anarchists and announce the formation of the Anarchist Union of Afghanistan and Iran, which currently is consists of five groups of anarchists in Afghanistan and Iran, Europe, and other countries, and hopes to grow into a larger union of anarchists

 

Anarchist Union of Afghanistan and Iran

 

Anarchist Era Collective

The Anarchist Group “Ayleh”

Radical Revolutionary Anarchist Front

P.S. Needless to say, we are not referring to these as political tendencies in any way

بازتاب اعلام تشکیل اتحادیه آنارشیستهای ایران و افغانستان در بسیاری از سایت ها توسط آنارشیستهای اروپا و آمریکا

خبر اعلام تشکیل اتحادیه آنارشیستهای ایران و افغانستان در بسیاری از سایت ها توسط آنارشیستهای اروپا و آمریکا و غیره منعکس شده است و تا کنون در این فرصت کوتاه پس از انتشار اعلام اتحادیه برخی از سایتها برای مصاحبه با اتحادیه آنارشیستها تماس گرفته اند که به مرور متن انگلیسی و فارسی آنها منتشر خواهد شد.

در اینجا لینک برخی از سایتهای را برای شما می گذاریم و می توانید خبر انتشار اتحادیه را که عمدتا به انگلیسی است در این سایت ها مشاهده کنید:

https://www.reddit.com/r/AnarchismOnline/duplicates/8mg9ma/announcing_the_formation_of_the_anarchist_union

 

Ανακοινώνοντας το σχηματισμό της Αναρχικής Ένωσης του Αφγανιστάν και του Ιράν

Αυτή η ένωση είναι μια ελεύθερη και εθελοντική συμφωνία και κάθε άτομο ή ομάδα θα συνεχίσει να λειτουργεί ανεξάρτητα εκτός από την ένταξή του στην ένωση

Στην ένωση, όλες οι αναρχικές τάσεις, εκτός από τους θρησκευτικούς, ειρηνικούς και τους λεγόμενους καπιταλιστές αναρχικούς, έχουν τη δυνατότητα να προσφέρονται εθελοντικά

Όλα τα άτομα και οι ομάδες πρέπει να υπογράψουν οποιαδήποτε πρόσκληση ή ανακοίνωση με το όνομα της ένωσης. Εάν δεν επιτευχθεί καμία συλλογική συμφωνία, κάθε άτομο ή ομάδα μπορεί να υπογράψει ανεξάρτητα και με το όνομα του ή της ίδιας της ομάδας

Στην αρχή της σύστασης της ένωσης, το υψηλότερο επίπεδο συνεργασίας θα είναι στην κοινή υπογραφή της Ένωσης Αναρχικών. Με την πάροδο του χρόνου, με περισσότερη εξοικείωση με άτομα και ομάδες, θα υπάρξει δυνατότητα επέκτασης του επιπέδου συνεργασίας

Η Αναρχική Ένωση του Αφγανιστάν και του Ιράν περιλαμβάνει τις ακόλουθες αναρχικές ομάδες

Η συλλογικότητα της αναρχικής εποχής (είναι μια κοινότητα αναρχικών του Ιράν και του Αφγανιστάν τόσο εντός όσο και εκτός της χώρας.)

Αναρχική ομάδα “Aleyh” (που εδρεύει στο Αφγανιστάν)

Το επαναστατικό ριζοσπαστικό αναρχικό μέτωπο (που είναι παρόν στο Ιράν)

PS: Η δυνατότητα προσχώρησης νέων ανθρώπων και ομάδων αναρχικών θα είναι μόνιμη

Αναρχική Ένωση Αφγανιστάν και Ιράν , ۲۴ Μαΐου ۲۰۱۸

Η Ένωση διαθέτει πολλά μέσα κοινωνικής δικτύωσης και άλλα κανάλια επικοινωνίας. Θα τα βρείτε στο κάτω μέρος αυτής της σελίδας:  http://asranarshism.com/1397/02/30/anarchist-96

MEDDELANDE OM BILDANDET AV DEN ANARKISTISKA UNIONEN I AFGHANISTAN OCH IRAN: 17 maj 2018

Medlemskap i unionen är frivilligt. Varje medlem som individ eller grupp har rätt att fortsätta sin egen självständiga verksamhet

Alla anarkistiska tendenser är välkomna samarbetspartners med undantag för religiösa anarkister, pacifister och anarko-kapitalister

 

Alla gemensamma meddelanden i unionens namn kräver samtycke av samtliga individer och gruppers underteckning. Om gemensam överenskommelse inte nås får varje individ eller grupp fortsätta sin egen självständiga verksamhet under egen namnteckning

 

I början av vår verksamhet ska vi försöka att komma överens under unionens namn i den högsta samarbetsnivån. Vi utvecklar och höjer vår samarbetsnivå när individer och grupper stiftar mer bekantskap med varandra

 

Det finns permanenta möjligheter för nya individer eller grupper att ansluta sig till unionen eller lämna den efter medlemmars beslut

 

Den afghanska och iranska anarkistiska unionen består av följande grupper

A. Samtliga afghanska och iranska anarkister under namnet ”asranarshism.com” [Anarshism era], båda inom och utanför länders gränser

B. Den anarkistiska gruppen ” Alayh” [Against] i Afghanistan

C. Den revolutionära radikala anarkistiska fronten i Iran

Den afghanska och iranska anarkistiska unionen omfattas inte av ”Anarko-kapitalismen” på grund av dess tendens att värna kapitalismen framför anarkismen

Announcing the formation of the Anarchist Union of Afghanistan & Iran

This union is a free and voluntary agreement, and each individual or group will continue to operate independently in addition to being in the union

In the union, all anarchist tendencies, except for religious, pacifist and so called capitalist anarchists, have the potential to participate

All persons and groups are required to sign any callout or announcement with the name of the union. If no collective agreement is reached, each individual or group can independently publish announcements themselves

 

At the beginning of the formation of the union, the highest level of cooperation will be in the joint signing of the Union of Anarchists. Over time, with more familiarity between individuals and groups, there will be the possibility to expand the level of cooperation

 

The Anarchist Union of Afghanistan and Iran includes the following anarchist groups

 

The Anarchist Era Collective (a community of anarchists from Iran and Afghanistan operating both inside and outside their countries)

 

The Anarchist group “Aleyh” (based in Afghanistan)

 

The Revolutionary Radical Anarchist Front (based in Iran)

 

P.S: The possibility of new anarchists and anarchist groups joining in the future will be open